Tammi Helmi Maalis Huhti Touko Kesä Heinä Elo Syys Loka Marras Joulu
S:t olofsskolans elever Jonathan Kajander, Emil Ågren och Jonas Hannus har intervjuat mig till en bilaga i ÅU, som du hittar här under...
1. Vad är ditt bästa minne från din tid i S:t Olofsskolan?
Första årets raster var extra roliga få det fanns så många intressanta äldre pojkar att titta på.
2. Vad fick du med dig i bagaget från din tid här?
En brinnande lust att förbättra världen och nyfikenhet för vad som händer både nära och fjärran. Speciellt ivrig var jag att lära mig franska, då jag drömde om att flytta till Paris. Helt konkret fick jag många viktiga människorelationer som har påverkat mitt liv.
3. Vilken lärare minns du bäst från S:t Olofsskolan och varför?
Elvi Johansson var bestämd och rättvis och hon gav oss en lättbegriplig helhetsbild av det samhälle vi lever i. Fastän hon bl.a. presenterade de politiska partierna väldigt levande, så minns jag ändå allra bäst sexualundervisningen, då alla i klassen fick 10 i provet. Elvi gav oss t.ex. följande goda råd: Ni skall inte ha för bråttom med att uppleva allt, utan sug länge på karamellen innan ni äter upp den. Elvi gav oss en mycket viktig allmänbildning, som man behöver för att klara sig i denna vår hektiska värld.
4. Hur länge har du varit riksdagsman(Kvinna)?
Snart 9 år
5. Varför blev du riksdagsman? Redan i S:t Olofsskolan visste jag att min dröm var att påverka det samhälle vi lever i. Då tänkte jag att det skulle vara effektivast som journalist och jag tillbringade en mycket givande prao-tid både på ÅU och på Radio Åboland. Under min studietid vid Åbo Akademi frågade sedan Samuel Reuter en dag i Gadolinias matkö om jag vill ställa upp i riksdagsvalet för Gröna förbundet och på den vägen är jag ännu, och mycket nöjd över mitt öde.
6. Vad krävs det för att bli riksdagsman?
Det är bra med ett äkta intresse för olika människor och deras åsikter. Om man inte har en vision över vad man vill kämpa för, så kanske man skulle passa bättre som t.ex. tjänsteman än riksdagsledamot. Det skadar inte heller med social skicklighet och språkkunskaper.
7. Behöver man resa utomlands mycket och vad gör man i så fall där? Litet beroende på vad för uppgifter man har så kan det bli frågan om ganska mycket utlandsresor. Jag har själv rest mycket inom norden då jag var medlem i Nordiska Rådet och dessutom har jag representerat Finlands riksdag på många parlamentariska kongresser om Östersjö-samarbete. Vidare har jag t.ex. representerat Finland i New York på FN:s möte om befolkningspolitiken i världen, d.v.s. kvinnornas rätt att själva bestämma över sin kropp och rätt till bl.a. preventivmedel och abort. De flesta resorna går ut på utbyte av information internationellt.
8. Beskriv en typisk dag i riksdagshuset.
I dag den 3.12 har jag åkt med 5.40 tåget från Åbo till Helsingfors. I tåget läste jag dagens tidningar. Klockan 8.00-9.30 deltog jag i Sitras förvaltningsråds möte, sedan hade jag finansutskottets social- och arbetsdelegation och efter det boende- och miljödelegations möten. Efter en snabb lunch deltog jag 12.00-13.15 i finansutskottets voteringar om bl.a. försvarsmaktens budget, där jag föreslog inbesparingar. Under en paus i mötet, som socialdemokraterna bett om, hann jag just och just skriva en pressinbjudan tillsammans med min medhjälpare, sedan fortsatte finansutskottets möte och jag föreslog mera pengar till grundskolan, universiteten och studiestödet. Vi blev tvungna att avbryta mötet då plenum började kl 15.00 Nu försöker jag hinna med ett tåg som skulle vara kl 18 i åbo, men vi får se om det går.
9. Vad har du för uppgift i riksdagen?
Jag är medlem i finansutskottets delegationer för utbildning och vetenskap, socialpolitik och arbete, trafik, och bostads- och miljöfrågor. Vidare är jag medlem i Finlands banks fullmäktige och kanslikomissionen, vars uppgift är att sköta riksdagens personalpolitik m.m. Tidigare var jag den gröna riksdagsgruppens ordförande, vilket jag inte är nu längre.
Tätä kirjoittaessani istun juuri Pendolinossa matkalla kotiin toiseksi viimeisenä työpäivää ennen joululomaa. Jotenkin on epätodellinen olo, kun yhtäkkiä almanakka näyttää ihan tyhjiä päiviä. Tämä syksy on ollut niin täyteen ohjelmoitu rutiinien hoitamisesta, että välillä olen tuntenut itseni valmiiksi ohjelmoiduksi robotiksi, joka tottelee avustajani Janina Kosken Communicatoriin syöttämiä käskyjä. Hyvä jos ehtii vessassa käymään. Tämä johtuu siitä, että kun uusi eduskuntaryhmä jakoi keskenään tehtäviä, niin esitin pitkän toivomuslistan siinä toivossa, että saisin niistä joitakin hoidettavakseni. Lopputulos oli, että sain ne kaikki, plus kansliatoimikunnan. Kansliatoimikunta on se toimielin, joka johtaa, valvoo ja kehittää eduskunnan hallintoa ja taloudenhoitoa. Se nimittää pääsihteeriä lukuun ottamatta eduskunnan kanslian virkamiehet ja ratkaisee eduskunnan hallintoa ja taloudenhoitoa koskevat merkittävät asiat.
Itse tehtävät ovat todellakin niin mielenkiintoisia, että olen ihmeellisen innoissani herännyt jopa 5.46 sekä 6.38 juniin. Valtiovarainvaliokunnassa olen sivistysjaostossa. Olen siinä tehtävässäni panostanut etenkin opiskelijoiden asumislisän vuokrakaton korottamiseen 252 euroon, ja uskonkin sen vielä tapahtuvan lisäbudjettia laatiessamme. Muutenkin yliopistojen taloudellinen tilanne, jota Senaatti-kiinteistöjen kovat vuokrat eivät helpota, on ollut lempiaiheitani. Sosiaali- ja työjaostossa tein yhteistyötä etenkin Maija Perhon kanssa lasten ja nuorten psykoterapiarahoituksen puolesta. Liikennejaostossa saimme joukkoliikenneostoihin lisää rahaa, mutta rautateiden heikkenevän kunnon parantamiseen ei löytynyt ymmärrystä hallituspuolueilta. Näidenkin suhteen toivon nyt parannusta tulevassa lisäbudjetissa, sillä tätä menoa junaliikenteen tulevaisuus näyttää heikolta. Asunto- ja ympäristöjaostossa olen yrittänyt saada lisää rahoitusta moniin asioihin ja olen pettymyksekseni joutunut toteamaan, että puolustusministerinä Enestam sai todella paljon rahaa armeijalle, mutta ympäristöministerinä tulos on aika heikko. Olenkin esittänyt valtiovarainvaliokunnassa säästöjä puolustusministeriön rahoista.
Suomen Pankin valtuutettuna olen saanut seurata tarkasti taloudellisten suhdanteiden kehitystä EU:ssa, USA:ssa ja Aasiassa. Olemme nyt keväällä lähdössä Pekingiin ja Singaporeen tutustumaan lähemmin Kiina-ilmiöön ja meille tuleviin haasteisiin tähän kovaan kilpailuun. Sitran hallintoneuvostossa olin mukana valitsemassa Esko Aholle uutta työpaikkaa. Muuten olen muun muassa pyrkinyt saamaan Sitraa rahoittamaan kaikille tahoille avointa tietokoneohjelmaa, jolla voidaan koeajaa mitä erilaiset muutokset verotuksessa ja sosiaalipolitiikassa merkitsisivät yhteiskunnallemme. Nyt ministeriöillä on omia ohjelmia, joihin eivät tutkijat tai oppositio pääse ollenkaan tutustumaan. Tällaisten erilaisten mallien vertailu avoimilla simulaattoreilla olisi erittäin tärkeää Suomen tulevaisuuden kannalta. Voin siis vain todeta, että näiden rutiinihommien pyörittäminen on mielestäni mielenkiintoisempaa kuin ehkä koskaan aiemmin, mutta huomaan, että tämä on johtanut vähäisempään aktiivisuuteen ulospäin. En ole esimerkiksi kokenut niin suurta inspiraatiota kirjoittaa lehtiin kuin varmaan olisi pitänyt. Joulutauko tulee siis juuri sopivaan paikkaan, ja minulla on runsaasti aikaa nyt viettää perheeni ja sukulaisteni kanssa. Haluankin nyt toivottaa kaikille oikein rauhaisia joulunpyhiä ja paljon onnellisia hetkiä vuodelle 2004!